Prestationsprinsessan
Prestation.
Ett ord som innefattar så mycket. Att prestera. Något vi ofta strävar efter och ser som något positivt. Vi vill ju prestera så bra vi kan. Men är det verkligen vägen till lycka?
Jag är prestationsprinsessan no. 1 och ställer otroligt höga krav på mig själv. Jag vill ha den perfekta kroppen och lägger ner mycket tid i gymmet för att komma dit jag vill. Jag vill få höga slutbetyg och lägger ner mycket tid på pluggandet. Jag vill att folk ska tycka om mig så jag gör mitt bästa för att vara en omtänksam människa. Jag vill att folk ska skratta med mig, jag vill vara rolig.
Det finns så otroligt mycket jag vill uppnå, men för att uppnå dessa saker krävs arbete och energi. Vill jag ägna all min energi åt att uppnå dessa saker? Hur roligt är det att ha dagarna fullproppade med måsten, prestationer. Träna hårt, plugga flitigt, ät rätt, umgås och var rolig, få folk att tycka om dig.
Vad hände med nuet? Vad hände med glädjen och lusten? Vi strävar hela tiden efter att bli bättre. Nu tycker jag att vi stannar upp en stund och ser var vi är idag. Vi ser hur bra vi är, hur mycket vi har utvecklats under våra år på jorden. Tänk vad mycket vi gjort och varit med om och tänk vad mycket mer vi kommer att få vara med om.
Tänk på dig själv tio år fram i tiden. Hur vill du att ditt liv ska se ut då? Hur önskar du att ditt liv ska ha sett ut under dessa tio år? Känns det viktigt att du har presterat mycket och blivit framgångsrik eller prioriterar du att ditt dessa tio år ska ha varit fyllda med glädje, minnen och skratt?
Återigen, balans. Det där fina ordet som jag inte hittat ännu. Hos mig väger prestationen för tungt, den är som en tung sten medan glädjen är en lätt liten fjäder. Hur ser din våg ut?
