oslagbara.blogg.se

 

Julen 2010 var ingen rolig jul för mig. Familjen, kompisarna, släkten visste att jag inte mådde bra. Jag kämpade mig igenom skolan och hemma var det ständigt bråk om mat och träning. Kroppen skrek efter rörelse och maten kontrollerades noga. Jag började dra mig undan från sociala sammanhang, all min energi gick åt monstret (sjukdomen).Trots att precis kommit in i pubertetsåldern då man ska växa som mest rasade jag i vikt. Efter läkarbesök, besök hos BUP och mycket tårar så lyckades vi stoppa viktnedgången.

 

Jag ville tillbaka till ett liv fyllt med glädje, bort från allt tvång. Viljan fanns, det svåra var att hitta styrkan för att kunna ta sig dit. Från 2010 till 2012 kämpade jag med stöd från familj, släkt och BUP. Jag lyckades ta mig upp ur den värsta krisen, men jag mådde inte bra och vikten var fortfarande på tok för låg. Efter dessa två år av kämpande som inte lett till någon stor förändring tog mina föräldrar ett beslut som blev en vändpunkt för mig. Ett inlägg om vändpunkten kommer inom kort.