oslagbara.blogg.se

 

Efter att jag kämpat hårt och verkligen försökt bryta mig loss från alla hjärnspöken under två års tid var det nog. Mina föräldrar bestämde sig för att jag skulle läggas in på Umeå sjukhus mot min vilja. När jag fick reda på detta bestämde jag mig. Jag skulle ge upp. Det var ingen idé att försöka längre, lika bra att försvinna helt och inte leva längre. Trodde jag. 

 

Men när jag väl kom till sjukhuset i Umeå ändrade jag mig. Jag skulle bli utskriven så fort som möjligt. Jag skulle följa deras order och överlåta allt ansvar till mamma och pappa. Detta blev något väldigt viktigt för mig. Att känna att det inte var jag som bar ansvaret. Mina föräldrar lovade att ta ansvar för allt det jag skulle göra. Jag följde deras order och åt allt vad de bad mig och hade totalt träningsförbud. Det var pest och otroligt jobbigt, men det var värt det. Tre jobbiga veckor på sjukhuset med massor av ångest och tårar. 

 

Nu jämför jag dessa tre veckor på sjukhuset med de två år jag kämpade hemma och kan konstatera att två ledsna, långa år hemma var mycket värre än tre intensiva veckor på sjukhuset. Och det var på sjukhuset som vändningen kom, där ändrade jag mina inlåsta mönster helt och hela mitt liv fick en ny vändning. 

Två bilder från sjukhuset. En ledsen Elsa som bara ville där ifrån.